Konditori i Härnösand som behöver hitta nya kunder.
Bullboden i Härnösand har funnits sedan 1962, och Berit sedan 1981. Hon kan recepten utantill, vet att kanelbullarna ska vila exakt fyrtio minuter och att fru Lindqvist vill ha sin vetelängd osockrad på torsdagar. Stället doftar kardemumma redan innan man öppnar dörren, och stamkunderna sitter på samma platser som de gjort i decennier.
Problemet är att de blir färre för varje år. Bokstavligen. Berits yngsta återkommande kund fyllde nyss 58, och de gamla trotjänarna tunnas ut på ett sätt hon inte vill tänka på. Hennes barnbarn Wilma, 19, kom förbi i somras, tittade sig omkring och sa rakt ut: "Mormor, ingen under femtio vet ens att det här finns."
Det stack till. Inte för att Wilma var elak — hon hade rätt. Berit har aldrig annonserat, aldrig haft något så modernt som en hemsida, och kassan piper på samma sätt som den gjort sedan Olof Palme levde. Hon har stans bästa bullar och en lokal som ingen hittar till. Och hon vet att om hon inte gör något nu, så bakar hon den sista längden om några år utan att någon märker när lampan slocknar.
Wilma erbjuder sig att hjälpa till "med det digitala". Berit förstår ungefär hälften av vad det betyder, men sätter sig ändå ner med ett anteckningsblock och de tre frågorna.