Verkstad i Timrå som vill tjäna bättre på det den är bra på.
Det luktar olja och kaffe på Bilmekarn i Timrå. Kalle har öppnat verkstan klockan sju varje morgon i 22 år, först med sin far, numera med två anställda och en lärling som mest är i vägen men har gott handlag. Han kan en motor blint, vet vilka kunder som ringer för att gnälla och vilka som ringer för att de litar på honom.
Men något skaver. För tre veckor sedan öppnade Majvor en korvkiosk tvärs över gatan. Sedan dess står Kalle i portöppningen varje lunch och räknar hennes kö — den är längre än hans bokning för hela veckan. "Korv", muttrar han och torkar händerna på en trasa. "Hon säljer korv, och jag bryter rygg på kamremmar för halva marginalen."
Det är inte korven han avundas, inte egentligen. Det är att Majvor verkar ha listat ut något han aldrig tänkt på under alla år under motorhuven: att det inte bara handlar om att vara duktig, utan om att tjäna pengar på det man är duktig på. Och nu, vid 54, undrar Kalle för första gången om han ställt fel fråga hela sitt yrkesliv.
Så han slår sig ner i väntrummet en kväll efter stängning, med en kall kaffe och ett blädderblock, och börjar reda ut det. Tre frågor. Han börjar där.