Skellefteås grönytor ska skötas av färre händer.
Sören är den som ser till att Skellefteås parker inte växer igen. Officiellt heter det att han är arbetsledare på kommunens grönyteenhet; i praktiken är han mannen som vet exakt när syrenerna ska beskäras och vilken rondell som behöver vattnas i juli. Han har gjort det i 16 år, och han älskar det mer än han säger högt — särskilt rosenrabatten utanför stadshuset, som han sköter som om den vore hans egen.
I våras kom en ny chef med en PowerPoint och ett ord Sören genast ogillade: "effektivisering". Budgeten ska hålla, personalstyrkan krymper när de som går i pension inte ersätts, och samma ytor ska skötas av färre händer. Chefen nämnde robotgräsklippare med ett leende, som om saken var avgjord.
Sören är inte emot teknik. Han är emot att rosorna ska bli en rad på ett kalkylark. Men han är inte dum heller — han ser att räkningen inte går ihop, och att om han inte kommer med ett eget förslag så kommer någon annan att bestämma åt honom, någon som aldrig hållit en sekatör. Hellre då att han styr förändringen själv än att den körs över honom.
Så han tar med sig kaffe ut till bänken vid dammen, där han tänker som bäst, och börjar med de tre frågorna.